Det är lätt att irritera sig på vardagens bekymmer i vårt välfärdsliv ; "varför slänger ingen sina kläder i tvättkorgen" , "vad skall vi äta" , "måste inhandla nya skor".......ja,det finns så mycket som är viktigt,som vi tror vi måste ha-måste köpa-måste göra eller hur?!
Jag ville se en annan sida av Malaysia och åkte till ett barnhem där barn som blivit lämnade av sina föräldrar bodde.
Vet inte vad som väntade mig men detta är ett "bra" hem i Malaysiska mått mätt fick jag höra......efter jag satte min fot innanför dörrarna brast mitt hjärta totalt. I ett rum fanns 40 barn i åldern 0-2 år.De tillbringade all sin tid här i detta rum,kan ni tänka er vilken ljudnivå, lukt från 40 blöjbarn?!
I vita metallsängar låg de , ibland två och två-de stora utan varken kudde eller täcke/filt.
Två personal fanns det och de tog tacksamt emot hjälp eftersom de naturligtvis inte klarade detta själva.
Det fanns barn med HIV och dessa matades med samma sked ur samma tallrik som andra stackars hjälplösa små människor....okunskap???
Man blev fruktansvärt ledsen , funderade mkt på sina egna barn , men förstår samtidigt att det ser helt annorlunda ut i andra kulturer.
Jag ville se en annan sida av Malaysia och åkte till ett barnhem där barn som blivit lämnade av sina föräldrar bodde.
Vet inte vad som väntade mig men detta är ett "bra" hem i Malaysiska mått mätt fick jag höra......efter jag satte min fot innanför dörrarna brast mitt hjärta totalt. I ett rum fanns 40 barn i åldern 0-2 år.De tillbringade all sin tid här i detta rum,kan ni tänka er vilken ljudnivå, lukt från 40 blöjbarn?!
I vita metallsängar låg de , ibland två och två-de stora utan varken kudde eller täcke/filt.
Två personal fanns det och de tog tacksamt emot hjälp eftersom de naturligtvis inte klarade detta själva.
Här fanns barn som varit utsatta för incest , barn som blivit lämnade, barn som aldrig blev "uthämtade" från BB , barn till kriminella....listan kan göras lång.
Dessa små armar som inte ville släppa taget....törstandet efter fysisk kontakt och kärlek kändes oändligt.
Jag bar och kramade allt jag orkade och kunde, men insatsen känns som en droppe i havet.Det fanns barn med HIV och dessa matades med samma sked ur samma tallrik som andra stackars hjälplösa små människor....okunskap???
Man blev fruktansvärt ledsen , funderade mkt på sina egna barn , men förstår samtidigt att det ser helt annorlunda ut i andra kulturer.
Att tex få ett handikappat barn går inte att klara ekonomiskt för en fattig familj , många ser detta som enda sättet att ge sina barn en framtid....en framtid till vad kan vi tycka för inga människor kommer någonsin kunna ordna till denna skeva uppdelning som faktiskt finns.
Kändes som världen utanför inte fanns , den liksom stannade för ett tag.
Nyttigt att vara utanför sin egen bubbla ibland (om man har möjlighet och ork till det ) konstatera ännu en gång att vi har det väldigt bra.
På måndag bär det iväg igen och nu skall det laddas med handsprit , våtservetter mm.
7 kommentarer:
Vill åka till dig genast, följa med dig dit och krama, bära och prata med alla dessa barn. Tårarna trillar när jag läser. Har tipsat mina besökare att gå in här och läsa idag. Och sen har jag snott din fina bild på flickan överst också. Hoppas det går bra. Kommer att tänka på detta hela dagen idag. Och krama mina egna, lyckligt lottade ungar lite extra. Ta hand om er, många, många kramar till er alla!
Jag kommer hit via Pernillas sida..måste erkänna att jag inte ville klicka mig hit, ville stanna i min bubbla, men det kunde jag bara inte. Säger som Pernilla vill åka till dig genast och bära o krama.
Kan man skicka något från Sverige?
Ta med did denna stora innerliga kram från mig.
Anna
Jag har själv bott i Kenya ett par år, och haft nära kontakt med ett barnhem (stöttat med matinköp, kläder etc). Man känner sig så extremt maktlös, och det fanns en liten kille som jag hade velat adoptera på stört om jag haft ett stabilt liv själv. Tack för att du är en av dem som tar "time out" från vardagen under en period och gör något konstruktivt.
Jag tipsar om dett inlägg på min blogg för att det får en verkligen att tänka till. hoppas du inte misstycker. mvh sofia
Man kan ikke annet enn å gråte...Så trist så trist, jeg sa akkurat til mannen min at vinner vi masse penger, skal vi ta med våre barn til Brasil f.eks, og være der lenge å hjelpe de som trenger, og jeg prøver i min lille hverdag, å gi månedlige bidrag til Leger uten grenser! men det er jo som du sier bare en dråpe i havet...
Detta griper tag! Tack för att du får oss att stanna upp, må så gott! Kram! (från en annan i Halland...)
Hei.
Jeg liket helt tilfeldig inn på siden din, jeg fikk vondt i hjertet mitt av dette innlegget. Blir så lei meg av all grusomheten i verden...
Med hilsen fra Beth
Skicka en kommentar