Va´trött man blir...

Alltså helt ärligt,jag har blivit bom-tät-förkyld!!!
Mannen gick här och snörvlade för ett tag sedan och tiggde till sig pussar (av en fru som just nu inte alls hade tid med att ara sjuk!!) ...och man är ju inte mer än människa-och go´är han ju också så pussar blev det....och nu ligger man här-SJUK!!!!
I kväll skall vi till en kinesisk familj som bjudit in lite folk för en avskedsmiddag för oss.
Bara till att snyta sig ordentligt,ta en Ipren,dricka ingefärste och ha ett stort smile på läpparna så skall väl denna kvällen gå med!?

SÖKNING:::

...efter Helena i Luxemburg,jag har inte din mailadress!!!
Skriv den i kommentarer så publicerar jag inte den utan tar bort kommentaren.
Jag vill ju följa med på din resa min vän:)

En vecka kvar....

Ja,tiden bara flyger iväg nu.Maken arbetade sin sista dag idag och det kändes konstigt men skönt att han skall få välbehövlig semester ett tag innan allt annat tar vid.
Så nu skall vi njuta av KL sista veckan innan västkusten skall intas.
Häromdagen tog jag barnen till den del av China-Town som inte besöks av alla turister,utan där "locals" shoppar , finns mycket retail´s som kan vara kul att kika i för tre barn.(samt vuxna barn as well....)
Man slås av mångfalden av allt när man går där,nu när man skall flytta härifrån så öppnas ögonen mer för det som man inte kommer uppleva som vardag mer.

Som tex alla munkar,barfota tiggandes...eller hinduerna som färgsprakande skall till sitt tempel med blomsteroffer....eller uppklädda muslimska män i kjol som skall till fredags-bönen.....


Inte heller troligt att man kommer hamna i en sånhär "trevlig" affär där man bokstavligt får leta upp det man vill ha själv....om man nu mot förmodan hittar det man söker här...men faktum är att de hade jättefina mattor innanför.

Sista dagen i skolan.....

Så kom den då den avslutande dagen på Mont Kiara International School.
Tre ledsna barn tågade iväg nedför backen förbi guard-house,palmer,hibiscus,Japanska mammor som vinkar av sina barn på bussen...för att slutligen gå genom grindarna till sin sista skoldag i Malaysia.
Skoluniformen var på och lilleman skulle prompt ha slips på sig så det fick det bli.
Assembly i Aulan stod på programmet och där hade rektorn ett litet tal till de som skulle flytta och han ville att de skulle veta att de skulle vara saknade när nästa termin tar sin början...och det ville de nog höra.
När skolklockan ringde ut var det nära ett sammanbrott av känslor , alla vänner som ville krama,pussa och säga farväl.....
Jag hade de STOOOORA solglasögonen på mig kan jag meddela!
Avskeden är nog det som kommer vara det starkaste minnet från den dagen,men också alla fina ord och tankar på vägen som vi fick av många , alla härliga kramar och glada skratt och rullande tårar....
...och att Elias var en av dem som gjort en vinnande I-Movie som utvalts till den bästa i Malaysia av ledningen på "Apple" (de vann en ny lap-top till skolan),så han fick med sina kompisar gå upp på scenen och ta emot diplom mm från chefen på "Apple" här i Malaysia-STORT!!!

....och att Noah hade mammor i sin klass som grät för att Noah varit en sån fin kamrat till deras barn!(blir man stolt eller??!)

....och att Emilia kom hem med en t-shirt fullklottrad med hur mkt alla kommer sakna henne och kompisar som storgrät (liksom min dotter) till de var alldeles svullna runt ögonen.
Jag tror att detta kommer vara ngt de kommer bära med sig som ett underbart och mycket kärt minne hela livet!


Här är några av dem som gjort skolan speciell!!

FieldDay...

Även Fieldday skulle avklaras som brukligt innan skolåret är slut.
Tävlingar där alla grenar på något sätt innehåller vatten är tanken.
Lärare,rektorer,elever...alla är med.
Hög musik dånar ut över planen och en speaker ropar ut peptalk´s med jämna mellanrum,och vilket liv det är på barnen!
De skrattar,rullar sig i pölar,kastar vattenballonger mm
Många lärare gick runt med 10-liters spänner och hällde över elever men också kollegor-inte alltid med muntert gensvar,men kul är det!


Här har vi mellansonens Homeroom Teacher...hon hade ombyte till efterföljande PizzaParty kan jag meddela.(hade hon på känn kanske att hon skulle råka illa ut???)

Poolparty...

Amerikansk skola sjuder av "school-Spirit" sista veckorna , och det är sååå sjuuukt roligt!
Förutom hårt arbete innan alla projekt och annat är inlämnat har man mycket kul aktiviteter som ordnas....som bla. Pool-Party som varje årskurs har gemensamt i skolans pool i 1½ timma.
Härlig ide`, och otroligt skönt när det går mot 40 grader som det gjort de två senaste månaderna.(tom Malayerna själva är chockade över hettan just nu)

Återigen ett avsked....

Så kom Anna upp till mig den dagen hon skulle åka hem med sina barn , också hon för att återvända hit igen.
Tårar och faktiskt en besvikelse för att man inte kan få stanna upp ibland i livet och bara få "vara" när man tycker att allt funkar så bra och man trivs.

Som tur är har vi redan bokat ett par dagar i Gbg då de kommer ner redan nu i sommar-detta gjorde "hej då" lite lättare iallafall.
kom på mig själv redan nästa dag att titta ut mot poolen och kolla om hon var där....men inen Anna:(

Avsked.....

Mitt i all turbulens med skolavslutning,betygssättningar,projektinlämningar , så skulle min Lotta åka hem till Sverige med sina döttrar för att påbörja tidigt sommarlov för att sedan åka tillbaka hit till KL i Augusti.
Våndats har jag gjort länge inför denna dag ,och när Anna skall åka...självklart jättekul att man har haft förmånen att få helt suveräna nytillkomna vänner i vuxen ålder , MEN tanken på att detta var sista dagen man lunchade ihop,sista dagen man var uppe i granncondot där L bor , sista gången man småpratade om allt och inget...var tungt.
Vi kommer alltid att ha kvar varandra men vi kommer inte någon mer gång dela en vardag i KL som vi nu gjort i 2½ år.
Ett liv som detta har gjort en mer utlämnad och därför mer beroende av att få hjälp mm av andra.
Att jag blev sjuk har naturligtvis baidragit till att jag känner extra för detta....några har varit med mig hela vägen i min sjukdom, har haft hand om mina barn när jag låg på sjukhus , tagit av sin egen tid,sitt liv för min skull och det är den bästa gåva man kan få.

Känns konstigt att nu snart sitta utan dessa när de har varit dem som funnits där när det stormat....ledsamt.
Saknar dig lilla Lotta-Potta!

Farewell....

Ännu en skulle ha sitt party innan det bär till Sverige igen.Denna gång handlade om 6-åringar i mängd(20 st) så att vara hemma var inget alternativ för mig.
Visst är man garvad mamma och lekledare , men att kunna "lämna bort" det till ett lekrum tog inte emot denna gång kan man uttrycka det...

Det var fullt ös och de hade så kul , N* hade tre asiatiska klasskompisar av sorten ;flicka som svärmade för honom hela tiden-så gulligt!
Det lektes,åts mat och dansades.
Kalaset hölls på ett gigantiskt lekrum där du får en egen lokal att sitta i och sedan leka i ett "play-gym" , och sedan avslutades det med att de får leka fritt i lekrummet där det tom. finns en liten fotbollsplan!
Tror ni det var en lycklig kille som kom hem med sina två stora bärkassar med presenter och en hög med mysiga minnen i bagaget.
En trött,slutkörd men glad mamma kom med hem , kändes skönt att även lilleman har fått ett "avslut" på sin Malaysia-tid.


Stort glädjetjut blev det när en jättestor nalle kom in på kalaset ,



Tårtan kom från "Baskin Robbins" , gjord i vaniljglass med chokladbotten-yummie!!!

Tjejkväll och Graduation...

Elvaåringen skulle prompt ha en tjejkväll med tacco-middag,polbad och singstar (Hanna Montana)och det var så lyckat, så kul med så många nationaliteter och dess olikheter.
Denna kväll kom föräldrar som var från:Finland,Fillipinerna,Korea,Tjeckoslovakien och Argentina...många olika engelsk-dialekter blev det kan jag lova!
Dagen efter var jag och mannen bjuden på graduation-party för två killar vars föräldrar vi känner.Partyt hölls o en sky Lounge och den var så häftig!!!
En jätteterass med dammar,saccosäckar,palmer och en vidunderlig utsikt.
Själva middagen hölls på våning 35 där det var bar,biosalong,biljardbord,sauna och jacuzzi....tur inte barnen var med så de skulle få några griller om hur det kan vara att ta studenten.(Sky-Lounge på våning två känns inte riktigt lika flashigt liksom.

.)

Concert....

då dags för de stora barnens konsert , som alltid lika fantastiskt!
Man häpnar av den perfektionism som faktiskt funkar att lära ut till barn.
Här finns inga killar som står och fjntar sig i leden , eller flickor som står och fnissar utan alla ställer upp och gör sitt bästa-WAY TO GO! (och så blir det bra med...:)
De hade övat in en del av konserten som de allihop spelade flöjt i....flera hundra barn på flöjt lät så vackert,och då skall nämnas att jag hör till de mammor som INTE uppmuntrar barnen till att "öva igen" när det kommer till blockflöjt.

Här sitter en liten förväntansfull kille som vill lyssna på sina syskon , med sig hade han sin Koreanska bästis och tillika flickvän...eller fru eller hur det nu var...


Så var det

Håriga vänner...

Inte kan man låta bli att mata bara "lite" när de sitter såhär fint...


Häromdan sa lilleman att "Hur många apor finns det i vår trädgård hemma i Sverige?" , "Inga" svarade jag.....och fick en mycket konfunderad blick tillbaka.
Leva utan apor omkring sig var inte vad han hade tänkt sig fick jag veta.
Nu när man skall flytta tillbaka är det så många saker som här har blivit vardagsmat som inte finns i Sverige , naturligtvis kan det för en liten människa som är sex år vara svårt att komma ihåg hur allt var innan vi kom hit....
Något som han däremot ser fram emot(liksom oss andra i familjen) är att kunna få gå själv i skogen utan att vara rädd för ormar och annat,att slippa myggplåster och kunna springa runt utan att rinna av svett!
Så ser ni en galen trebarnsfamilj som kutar runt i overall denna sommar,tjutandes av lycka över att det inte är 40 grader varmt,att de säljer annat godis än torkad fisk,att vi kan få köpa griskött utan att behöva smyga in i ett hörne i affären....då är det VI!!!