Saknad...

I går på morgonen somnade min lille farfar . Jag visste när vi åkte från Sverige i somras att det var sista gången jag såg honom-det kändes liksom så. Han och farmor var så noga med att komma med hembakade kakor till oss och barnen samma dag vi for och jag tyckte det var så jobbigt för avsked är inte min starka sida. Vid det tillfället sa min "visa" man att man måste tänka på hur mycket det kan betyda för de gamla.....och nu är jag väldigt glad för att vi sågs.

Barnen var glada för att de hann med ett "kusinbak" hemma med gamlefarfar o farmor.....för ingen kan baka småkakor som de !!

Vi är så glada över att vi har Farmor kvar , och som Elias sa igår : " När jag träffar Gamlefarfar igen skall han lära mig allt om fotboll...fast jag är nog bättre än honom då så han kan få gå på kurs hos mig"....Farfar är saknad!

Här är det sista mötet mellan de två "bästisarna"........