Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle få "ett nytt liv" genom att flytta till andra sidan jorden...men det fick jag.
Inte på det sättet att jag känner mig "pånyttfödd" och att allt är toppen , nej jag har ju blivit sjuk här nere och ångesten och rädslan över framtiden kunde inte varit värre om man säger så.....men jag har vidgat mig i allt , tror jag vuxit mkt som människa,fått UNDERBARA nya vänner och ett bredare perspektiv på det mesta.
Jag har fått insikt om livet på ett annat sätt,jag har fått en annan ödmjukhet inför andra kulturer (som man inte kan få utan att ha bott utomlands och delat en vardag med lokala folket) samtidigt som man lärt sig att ta för sig mycket mer än innan , både i skolvärlen och i vardagliga livet.
Här finns inga instanser att klaga till och det funkar inte att sitta och muttra för sig själv eller klaga till andra,här får man i alla lägen ta tjuren vid hornen och klara sig själv-PÅ GOTT OCH ONT!!!
Som ni förstår har det bestämts att resan till Sverige i sommar kommer vara "en väg" så att säga....så sorgligt.
Man försöker tänka på allt positivt som finns i Svedala och det är massor , men att lämna är JOBBIGT!
Att uppleva ngt som att bli sjuk är pest,att uppleva stödet/hjälpen man får från vänner vid sådana tillfällen är FANTASTISKT!
jag har skaffat mig vänner för livet här i Malaysia och det känns knepigt att inte få dela vardagen med dem mer.
Saknar samtidigt mina vänner/familj i Sverige som vi nu kan spendera mer tid med....kan man få lite av båda världar kanske?
Ett gräsligt känsligt inlägg , men så kan det vara ibland.
3 kommentarer:
Jag kommer att sakna dig med......
Heeeej! Fick ju ditt goa mejl igår, är jätteglad att du kommer hem! Men, när jag hade skrivit och skulle skicka svar så - crashade hela min dator!!! Vet inte om mejlet gick iväg, men hur som helst så hör jag av mig igen när jag är uppkopplad med en NY dator! Stora megakramar under tiden!!! från Pernilla
Förstår att det är jobbigt. Jag vet inte hur lång tid ni hade tänkt stanna på ert äventyr. Vårt är tidsbestämt, så när det är dags att åka hem så är det liksom dags. Vi har många vänner här som åker hem till sina respektive länder i sommar.
Jag tänker ofta på dig. Dels undrar jag hur du mår och hur det går med din sjukdom du fått. Men sen tänker jag ofta oxå på det du skrev till mig för länge sedan. Jag var i desperat behov av att hitta folk som brutit upp och flyttat iväg utomlands med sin familj, för att kunna få höra hur det gått för deras barn i skolan, med kompisar osv. Jag hittade dig och du skrev att någon ni kände (tror det var barnens lärare) hade bott 4 år i Luxemburg och att de åren hade varit de bästa i deras liv. Det kändes så himla bra och var precis det jag behövde höra just då. Tack!
Satt häromdagen och pratade med mina vänninor här i Luxemburg. Just nu är livet så himla bra, enkelt och rullar på. Det är liksom för bra för att det ska få vara så här bra! När kommer käftsmällen? Då sa en av mina vänninor att jag skulle vända på det istället och vara tacksam för det året jag fått här, istället för att vara rädd för det som ska komma.
Hur som helst så har detta varit det bästa året i mitt liv. Precis som du skriver så lär man sig oerhört och växer som människa när man får vara med om det här med att flytta utomlands. Vi har ju inte direkt bytt kultur eller klimat, men det är ändå ett stort äventyr.
Jag håller alla tummar jag kan för att du ska bli frisk och att ni får det mysigt och bra när ni flyttar tillbaka till Svedala!
Kramar
Helena i Luxemburg
Skicka en kommentar