Sverige...

jag landade i Sverige med lilleman den 12:e , ett regningt Göteborg tog emot oss. Underbart att återse familjen , myyysigt att krama sina syskon och pussa på syskonbarnen......infann sig en väldig ro på något sätt när jag fick hålla i min syster och bror-har varit jobbigt att vara uatan dem under denna jobbiga period som det varit.(och den är ju inte direkt slut...)

Men jag saknar malaysia och jag saknar våra vänner där-säger som Orup fast sträcker mig så långt som till att Sverige har blivit kallt!
Och då menar jag inte bara klimatet (för det kan man uppskatta när man vanligtvis lever i en bastu) utan människorna , attityden...vad är det som händer med folk????
Negativa , trista och sura......ingen hjälpsamhet direkt.
Service-vad är det för något?Vi har missuppfattat det här med att "kunden har alltid rätt" , här tackar vi för att bli dåligt behandlade i både affärer samt restauranger.

Jag vet , alla är inte sådana och visst finns det mycket som är bra men över lag kan jag lova er att lite mer lättsamhet , glädje , ett litet leende mot medmänniskan , ett litet hejande på grannen ...skulle göra livet sååå mycket enklare och roligare!
Nu först har man förmågan att kunna jämföra , när man upplevt en annan kultur en längre tid , och tyvärr den matchen vinner inte Sverige.
Var tex inne på Skattemyndigheten i Kungsbacka och bemötandet från den som satt i "kassan" var bedrövligt!!!!!! PINSAMT att folk i ett välfärdsland inte har bättre hyfs vid 55 års ålder.

Kaxigt inlägg kommer en del att tycka men detta är vad man upplever när man kommer "hem" , kanske beror det på mörkret...men tjena-det är mörkt större delen av året så_GILLA LÄGET!

Skall skriva om de bra sakerna med men idag blir det bara kritik.....att få tillbringa tid på Jubileumskliniken på Sahlgrenska gör inte bilden av "hemlandet" mindre dyster...vilket j....a namn : JUBILEUM....precis som om det vore ngt att fira liksom , hej hopp ett cancertumör grad 3-grattis!!!!!
Jag saknar min ÄLSKADE , UNDERBARE man ...en bland de få människor som klarar av att alltid hålla huvudet ovanför vattenytan , alltid vara glad , alltid ha energi att ge......
Jag saknar mina stora barn som också är hemma i KL....tur att lilleman kunde följa med mig för annars hade det känts otroligt ensamt.
hans lilla arm kring min nacke på kvällen känns trygg , hans "mamma,jag älskar hela dig-alltid" får mig att känna att fötterna fortfarande står stadigt på marken.

Saknar "min" Lotta som stöttar och alltid är positiv , saknar "min" Anna som alltid säger att allting kommer bli bra......som tur är bloggar Malin så att jag känner mig lite hemma jag med.
Det blir knepigt detta med att bo i ett annat land för rätt som det är känner man sig inte hemma i sitt eget hemland.....