
Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle få "ett nytt liv" genom att flytta till andra sidan jorden...men det fick jag.
Inte på det sättet att jag känner mig "pånyttfödd" och att allt är toppen , nej jag har ju blivit sjuk här nere och ångesten och rädslan över framtiden kunde inte varit värre om man säger så.....men jag har vidgat mig i allt , tror jag vuxit mkt som människa,fått UNDERBARA nya vänner och ett bredare perspektiv på det mesta.
Jag har fått insikt om livet på ett annat sätt,jag har fått en annan ödmjukhet inför andra kulturer (som man inte kan få utan att ha bott utomlands och delat en vardag med lokala folket) samtidigt som man lärt sig att ta för sig mycket mer än innan , både i skolvärlen och i vardagliga livet.
Här finns inga instanser att klaga till och det funkar inte att sitta och muttra för sig själv eller klaga till andra,här får man i alla lägen ta tjuren vid hornen och klara sig själv-PÅ GOTT OCH ONT!!!
Som ni förstår har det bestämts att resan till Sverige i sommar kommer vara "en väg" så att säga....så sorgligt.
Man försöker tänka på allt positivt som finns i Svedala och det är massor , men att lämna är JOBBIGT!
Att uppleva ngt som att bli sjuk är pest,att uppleva stödet/hjälpen man får från vänner vid sådana tillfällen är FANTASTISKT!
jag har skaffat mig vänner för livet här i Malaysia och det känns knepigt att inte få dela vardagen med dem mer.
Saknar samtidigt mina vänner/familj i Sverige som vi nu kan spendera mer tid med....kan man få lite av båda världar kanske?
Ett gräsligt känsligt inlägg , men så kan det vara ibland.